Den lille rackaren är återfunnen. Den låg så fint i bilens hanskfack och väntade.

Jo först fick jag reda på att P-tågen var försenade så jag skyndade mig lite extra till tåget. Väl vid spärren var är min PLÅNBOK ?? Jo den är i bilen.jG har inga pengar inget kort för de är jo i BILEN. Då bestämmer jag mig för att springa tillbaka till jobbet och be Yvonne om pengar men min jobbnyckel ligger någon annan stans VAR ? Jag kommer på den smarta idéen att köpa sms biljett för telefonen är ju allafall med. Jag vet inte hur man köper sms biljett så stackarn i luckan får hjälpa mig. Men till slut så blir han så stressad av alla andra som vill gå igenom spärren så han säger : Gå du ! Jag går nedför trapporna och där står tåget. Jag får springa för att hinna med. Tack SL nu är det slut på klagan från min sida ett tag. Ibland ska man ha TUR !

Jag har visat det förut och jag visar det igen. Yvonnes och mitt fin kontor. Vi får så mycket beröm för det!

Det har väl inte kunnat undgå någon att det är val i USA? Hoppas bara att rätt man vinner annars blir det nog katastrof.

På morgonen går Josefine ut till bilen och väntar på mig till dess jag är klar. Ibland går det fort och ibland får hon vänta länge. Så här såg det ut i dag i bilen när jag kom.Hon har tänt vår advents ren.

Här är några bilder påminner och Rulle efter att Josefine har ridit.

Klarar jag mig eller klarar jag mig inte ? skrev jag förut. I går kom svaret jag öppnade kuvertet på en gång vid brevlådan. Det stod att man inte kunde hitta någon bröstcancer på mig. Jag behövde inte ens komma in och göra en punktion. Det har jag nästa alltid gjort förut efter mammografin. Ni som känner mig vet ju att jag har tappat tron på Gud rejält efter alla törnar. Men min första tanke var TACK! Sen blev det inte mer. Jag berättade för Josefine när hon såg lappen men till Jennifer och Arne har jag GLÖMT att berätta det . SKÄMS på mig. Varför jublar jag inte. ?Det är 20 kvinnor om dagen som får bröstcancer. Den här gången var det inte min tur att få bröstcancer.